Our deepest fear

“Our deepest fear is not that we are inadequate. Our deepest fear is that we are powerful beyond measure. It is our light, not our darkness that most frightens us. We ask ourselves, Who am I to be brilliant, gorgeous, talented, fabulous? Actually, who are you not to be? You are a child of God. Your playing small does not serve the world. There is nothing enlightened about shrinking so that other people won't feel insecure around you. We are all meant to shine, as children do. We were born to make manifest the glory of God that is within us. It's not just in some of us; it's in everyone. And as we let our own light shine, we unconsciously give other people permission to do the same. As we are liberated from our own fear, our presence automatically liberates others.”
.
- Marianne Williamson

smärtan visar på kraften

kvällsfundering a'la johanna:
.
älskar att läsa historier och mig gör det inget om de är tragiska.
tragiken är ofta så vacker. på nåt sätt visar den hur komplexa vi är, hur känsliga och sårbara vi är, ömtåliga och hur vi kan öppna oss och ge allt - att vi kan älska så mycket och vara så tokiga i en annan skapelse att det är värt risken att kniven skär djupt, att någon trampar oss till marken och krossar all glädje. den risken är värd att ta för någon. och vissa som tar den och sen berättar om smärtan när det blev fel, visar hur mycket vi har att ge. smärtan i ett krossat hjärta visar på storheten och kraften däri. det tycker jag är vackert.

Bildkavalkad

Hello! Här kommer en liten bildbomb med smått och gott från hösten 2011.
Sådant som utsikt från Skansen Kronan, adventsfrukost, nyårsfint, tentaplugg och konståkningsstunder.
Ja vi får väl se om det kan hålla sig aktivt här. En fantastisk höst var det iallafall, och lika fantastiskt hoppas vi våren blir!
Pussokram skumbanan / Johanna

It is finished

Tänkvärt... =)

Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.

Sitter i skrivande stund på morgontåget ner mot Göteborg. Erkände för pappa vid frukosten att det alltid är lika jobbigt att säga hejda och vara den som åker. Den där vetskapen om att jag snart ska åka, men inte riktigt än, gnager alltid lite i magen och bjuder på en nypa vemod. Tråkigt att säga hejdå.

 

Hursom. Nytt år - nya möjligheter. Jag är sådär tokigt förtjust i årsskiften. Gillar att man tittar tillbaka på året, minns, reflekterar och summerar. Kollar på foton, skrattar, ler och känner. Att leva i nuet är en ständig utmaning och att återuppleva årets händelser i tillbakablickar känns värdefullt - oavsett om det är att minnas Utöya, nyvunna vänner eller årets första dopp. Man jämför sig själv med vem man var vid samma tidpunkt året innan och fascineras ibland av oj vad mycket jag lärt mig.

 

Och så målar man upp det kommande året i alla möjliga färger och former - ett helt nytt blad som ska skrivas! Helt plötsligt känns det som man ser rakt ut i en värld konstruerad av endast möjligheter. Årsskiften, fyllda av förväntningar - en ny kurs kanske börjar, kanske flyttar man, man kan volontärarbeta eller åka utomlands. Kanske hoppas man på nya rutiner, bättre självförtroende eller att få förgylla vardagen med lite äventyr. Det finns så mycket!

 

Så mycket att man ibland kan bli lite stressad. Önskan om att hinna göra allt blir kanske lite väl stark. För ett tag sedan såg jag filmen In time, en helt okej story som utspelar sig i värld där tid har ersatt pengar. Ett rätt äckligt men intressant sätt att se världen på tyckte jag - men kanske inte alltför olikt hur vi lever idag. Sekunder, timmar och minuter är vårt guld. De ska investeras rätt och ge avkastning. Vi lyssnar oftare till klockan än till vår egna kropp och känslor när vi pressar oss lite till.

 

Inför min förra tenta flyttade jag i princip in på biblioteket tillsammans med mina böcker, och en dag fick jag en papperslapp med ett par rader som etsat sig fast sen dess;

 

 

"Du blir aldrig färdig,

och det är som det skall"

 

 

Citerat Tomas Tranströmer. Lugnande i tentaångest, tro mig. Och rätt lugnande i livet. Allt får ta sin tid och det är okej.

 

Vi är olika och möjligheter är individuella. För min del betyder det i år att stanna någonstans. Att tillåta mig att rota mig och skapa något som är mitt hemma. Inte mammas&pappas, en värdfamilj, barndomsvänner eller internat. Omstart kan bli min drog ibland och jag har fått hålla i mig själv för att inte flänga iväg på nått nytt äventyr nu när min kurs tar slut om några veckor. För någon annan kanske det är just det som behövs - att kasta sig ut i något nytt och främmande, och pröva vingarna.

 

Jag antar att det handlar om att se möjligheterna vi behöver istället för de vi önskar oss. De vi mår bra av. Utmana oss själva att gå eller stanna, göra eller inte göra, för vår egen skull och ingen annans. Gör vi det kommer nästa årskrönika säkert också bjuda på ett fascinerat oj vad mycket jag lärt mig. Och med det sagt rullar jag in på Göteborgs central. God fortsättning på 2012 vänner!

//Johanna



helt OBSESSED

Jaaa, jag är verkligen inget proffs... men oh så kul det är!
Och det märkligaste av allt... Det är som om det är ännu roligare bara för att jag har en 30 cm hög med böcker på mitt skrivbord och nästintill toma ark som ska fyllas under de kommande tre dagarna= RAPPORTSKRIVNING!!
Heja på! Ska börja NU... eller ja..
bara ett sudoku till då...

Götabro

Inte bästa kvaliten, men bästa människorna!
Rensade bilder på mobilen och log när jag gick igenom alltihop! :) NI- alla mina vänner som omger min vardag sätter guldkant på- och förgyler livet resa!
TACK!

Evening quiz

jag undrar;

hur man håller fast

vid flyktiga diffusa drömmar man inte förstår

vid känslor man inte kan tolka

men som hjärtat vill spara

för det känns rätt.

 

hur man kan lita på att osynligt håller

att vatten bär

att jag är som tryggast i dimman

och att allt är som det ska när vinden styr stegen

 

för det är väl där och då

gud förser

där och då

mirakler sker

 

?


Att våga pausa


Allt nuförtiden ska gå så hiskeligt fort. Vi vill ha snabbt internet för att kunna hänga med i nyhetsflödet, vi twittrar så att våra vänner i samma stund som vi upplever något kan uppleva det med oss. Vi utbildar oss och ska helst ha både karriär och familj innan 30. Vi åker utomlands och betar av så många länder som möjligt på tre månader. Vi dricker kaffe ur pappersmugg. Vi umgås med hjälp av sms för att vi inte hinner se varandra i ögonen. Vi sparar minuter och flyger istället för att åka tåg. Vi ler förnöjsamt när vi ser ner i en fullklottrad kalender. Vi springer genom köpcentran även då vi inte har bråttom. Det ska ju se ut som om jag har ett mål. Som om jag har så mycket att stå i att jag inte hinner dricka kaffe ur porslin. Bloggen ska uppdateras oftare än erfarenheterna vinns.

 

Det krävs mod för att våga pausa.

 

Dels i avseendet att våga säga nej - att trots ledig morgon tacka nej till att ses, bara för att få plats med egna tankar. För att processa. Öva på att låta saker få ta tid, inte jaga alla ögonblick i rädslan av att de är borta imorgon.

 

Det är roligt att ha mycket att stå i och jag menar inte att vi ska sluta umgås eller lägga av oss alla engagemang. Sånt är både nyttigt och lärorikt. Jag vill bara trycka på att det är okej med hål i kalendern. Det är okej att spendera en kväll på vardagsrumsgolvet med blicken upp i taket. Du skapar antagligen inga mästerverk där och då, men du lägger säkert en bra grund för framtida sådana.

 

Du kommer aldrig orka förrän du vågar trycka på paus.

Du kommer aldrig springa ett maratonlopp om du inte vilar mellan träningspassen.

Du kommer inte njuta av julbordet om du är slutkörd efter en långdragen klappjakt.

 

Det är läskigt att låta saker ta tid och inte kunna hålla jämn takt med allt runtomkring. Men i en vardag där vi multi-taskar hela tiden, där vi lever på parallellt på flera nivåer och där vi bygger identiteter kring att vara påväg, så tror jag att vi skulle andas lite lättare om vi vågade stanna upp. Om vi vågade hämta andan.

 

Nu i juletider känns det som att det är extra viktigt. Både du och jag skulle skriva under på att julen inte handlar om köttbullar, dammsugna golv eller klappar – ändå lever vi ofta så. Jag träffar många, speciellt äldre, som suckar över att julhelgen redan är här. De har ju inte hunnit med allt som ska göras. Kanske är det dags att i år på släktträffen lämna telefonen på rummet, leta upp mormor och betona lite extra att det är okej att silvret inte är nyputsat eller rödbetssalladen hemmagjord. Visa både dom och oss själva att julen är mer än alla bestyr. Att livet inte springer ifrån oss, utan i en takt vi själva väljer.

 

God jul allihop, se till att njuta ordentligt!

// Johanna


YOU HAVE ME

Out of the farthest edge,
There in the silence
You were there

My faith was torn to shreds
Heart in the balence
And you were there

Always faithfull, always good,
You still have me
You still have my heart

I thought I had seen the end
Everything broken
But you were there

I´ve wandered at heaven´s gates
I´ve made my bed in hell
You were there still

Always faithfull, always good
You still have me
You still have my heart

You have me
You have me
You have my heart completely

You have me
You have me
You have my heart

you have me


Gungor

sweet

här

 


LUCIA -några dagar sent.

 

Nu i den heliga timman
ser vi mot himlens höjd
och vi hör klockorna klinga
känner vart hjärtas fröjd.

 

 

Änglarna ger oss hopp och tro
sjunger om fred på vår jord
allt som Gud aldrig övergav
en stjärna lyser så klar

 

 

Kärleken världen behöver
vet vi att barnet bär
vår långa vandring är över
stjärnan har stannat här

 

 

Änglarna ger oss hopp och tro
sjunger om fred på vår jord
allt som Gud aldrig övergav
en stjärna lyser så klar

 

Himmelen ligger och slumrar
på jordens gula halm
vi känner fröjd och förundran
för vi har kommit fram
Änglarna ger oss hopp och tro
sjunger om fred på vår jord
allt som Gud aldrig övergav
en stjärna lyser så klar

Här kan vi drömma om den fred
som vi skall äga en gång
barnet som fötts tar himlen med
och jorden fylls utav sång
Änglarna ger oss hopp och tro
sjunger om fred på vår jord
allt som Gud aldrig övergav
en stjärna lyser så klar
Oh, Lucia, vi glömmer så lätt bort vad det egentligen handalr om!
Här har vi ockås en bild
(från Klässbols Gymnasium - Stage 'n' Perform, facebook)
på snyggaste LUCIAN! -Elsa!

Let Your Colours Burst

 

Bilder jag tog på vackra Elsa i nu i sommras.

Men fick syn på dem här på datorn och tänkte jag skulle dela med mig av lite

FÄRG!


Ha nu en bra dag vänner!


Människor

 

Människor är ofta oförnuftiga,
ologiska och självcentrerande;
Förlåt dem i alla fall.

 

 


Om du är vänlig,
kan människor anklaga dig för att ha dolda, själviska motiv;
Var vänlig i alla fall.

 

 


Om du är framgångsrik,
kommer du att vinna några falska vänner och sanna fiender;
Var framgångsrik i alla fall.

 

 


Det du ägnar år åt att bygga upp,
kan någon förstöra över en natt;
Bygg upp i alla fall.

 

 


Om du finner ro och lycka
kan de bli avundsjuka;
Var lycklig i alla fall.

 

 

Det goda du gör idag,
kommer människor ofta
att glömma i morgon;

 

 

Gör gott i alla fall.

Ge värden det bästa du har
och det kommer aldrig att vara nog;

 

Ge världen det bästa du har i alla fall.

 


För du förstår: till syvende och sist
är det mellan dig och Gud;

 

Det var aldrig mellan dig och dem i alla fall.

Moder Theresa

And your heart will be

"To love at all is to be vulnerable. Love anything and your heart will be wrung and possibly broken.
If you want to make sure of keeping it intact you must give it to no one, not even an animal.
Wrap it carefully round with hobbies and little luxuries; avoid all entanglements.
Lock it up safe in the casket or coffin of your selfishness.
But in that casket, safe, dark, motionless, airless, it will change.
It will not be broken; it will become unbreakable, impenetrable, irredeemable.
To love is to be vulnerable."
C.S. Lewis

RSS 2.0